Besök av ryska kollegan

Ryska handels och industriministern Viktor Christenko var här i Stockholm tillsammans med en stor delegation idag. Det var 13:e mötet i den svensk-ryska styrkommittén. En kvarleva från gamla Sovjettiden, men bra möte. Vi hade ett fyra timmar långt möte och gick igenom det mesta som berör vår bilaterala handel, finanskrisens påverkan på världsekonomin, Doharundan, WTO och mycket mer.

Sveriges handel med Ryssland växer. Exporten ökade med 44% under årets första nio månader och Ryssland är Sveriges 12:e största exportmarknad.

Fler och fler svenska företag etablerar sig i Ryssland, även om problem kvarstår. Dålig infrastruktur, trög administration och en hel del korruption. Dessutom brist på förutsägbarhet.

Virkestullarna är ett tydligt exempel. Nu har Ryssland skjutit upp tullhöjningen ett år så att den svenska (och finska) skogsindustrin kan andas igen, men frågan är för hur länge?

Vi bestämde i alla fall att ha täta kontakter avseende skogsfrågor för att se hur vi bättre ska kunna samarbeta. Inför nästa möte startas eventuellt också en speciell arbetsgrupp om skogsfrågor.

Paul Krugman

Började morgonen med att möta Paul Krugman, nobelpristagaren i ekonomi. Han berättade att han kände sig omtumlad efter denna vecka. Imorgon bitti åker han till Washington efter att ha firat en tidig Lucia. Vi talade om oron för Doharundans stillestånd och hur USA kommer att agera. Jag bjöd också in honom till vår handelspolitiska konferens som vi planerar att hålla i House of Sweden tidigt nästa år.

Besök hos bänkkamraten Doris

Avreste tidigt imorse till Zürich och blev hämtad av vår ambassadör i Schweiz för vidare transport till Bern och ett fantastiskt vackert vinterlandskap.

 

Huvudsyftet var att träffa min kollega Doris Leutard, Scweiz handelsminister och från nyår även i kombination med att vara vice premiärminister. Vi har träffats flera gånger på olika möten och får nästan alltid varandra som bänkgrannar och trivs väldigt bra tillsammans. Många tycker att Sverige och Schweiz har väldigt lika åsikter, framförallt när det gäller frihandel. Vi är lika, men inte när det gäller jordbruksfrågor. De har fortfarande en väldigt stark lobby från sina bönder trots att jordbruket bara motsvarar ungefär 1 % av Schweiz ekonomi. Känns igen från deras större granne, Frankrike.

 

Vi hade ett långt samtal om finanskrisen och hur det påverkar Schweiz respektive Sverige. Jag berättade om det paket regeringen lagt idag på 28 miljarder för att stödja företag relaterade till bilindustrin, vår utökade kreditgaranti till SEK och EKN och det tidigare stimulanspaket på 8.3 miljarder vi lade i förra veckan.

 

Doharundan togs naturligtvis också upp i detalj. Vi har framförallt en gemensam syn på industrivaror. Doris Leutard trodde inte att det skulle bli något nytt ministermöte innan jul, jag försöker fortfarande ha en lite mer optimistisk syn.

 

Schweiziska företagare vill också besöka Sverige under nästa höst och vi beslutade ett preliminärt datum för detta. Fokus kommer att vara på forskning, miljöteknik, hälsoföretag. De är också mycket intresserade av våra IT och telekomföretag.

 

European Spallation Source (ESS) tog vi också upp. Schweiz har mycket lång erfarenhet inom partikelfysikområdet. Just nu pågår det diskussioner om var ESS ska placeras. Ett förslag är Lund som både ligger strategiskt riktigt i Europa och har bra forskning, inte minst inom nanoteknologi. Det behövs dock stöd i olika former för att det ska kunna bli verklighet.

 

Schweiz är ett väldigt intressant land då de har en samlingsregering som ska representera alla olika partier och ett starkt parlament med livliga debatter. Parlamentet samlas några gånger per år och däremellan har de civila arbeten. När ett förslag är beslutat kan befolkningen lägga in sitt veto och ändra detta om minst 50 000 personer begär det. Om de själva vill ta upp en fråga görs det också med stöd av 100 000 personer. Således många folkomröstningar och ett samhälle där väldigt många är engagerade i politiska beslut. Mycket beslutas lokalt i de 26 olika kantonerna.

 

Nu på väg med tåget mellan Bern och Zürich för att flyga hem igen. Imorgon väntar besök från Ryssland, Luciamottagning på UD och vår utrikesministers middag med Ahtisaari.

Stöd i snuskampen

Gårdagen präglades av interna möten på UD. Träffade också Egyptens ambassadör för att planera resan dit i januari.

Många i Finland har nu uppmärksammat mitt engagemang för att svenskt snus ska kunna exporteras inom EU. Det känns som det finns ett starkt stöd från Finlands och Ålands sida också, inte bara i Sverige. Tack för stödet, jag lovar att fortsätta driva frågan!

Vår sak är Finlands – snusdebatt i öst

 

 

Det är inte bara i Sverige som vi diskuterar snusets ställning och EU-förbudets orimlighet.

 

I Finland går debattens vågor höga efter det att tre män dömts till långa fängelsestraff och höga böter för att ha smugglat och sålt snus.   

 

I Jakobstad samlades närmare 1000 personer i helgen för att visa sitt missnöje mot domen och mot snusförbudet. Arrangören Patrick Wingren samlade in namnunderskrifter och sålde trotsigt 100 dosor snus till hugade demonstranter. För det har han nu polisanmälts.

 

”Snusförbudet är enligt Patrik Wingren inte trovärdigt då både tobak och sprit samtidigt säljs fritt i Finland”, skriver tidningen Syd-Österbotten i artikeln ”Massorna sjöng snusets lov”  

 

Även från mer officiella håll kommer det rektioner som nog skall ses som inlägg i debatten, om än något mer subtila.

Enligt Vasabladet   – ” Minister Thors köpte snus i Sverige”   – passade Finlands migrations- och europaminister Astrid Thors här om dagen på att handla med sig snus vid en mellanlandning i Sverige. Hon visade senare upp snuset på en presskonferens och påpekade att ”finländarna traditionellt lydigt har följt alla regler men den respekten nu är utsatt för en hård prövning i Jakobstad. Många undrar över hur tobak, som anses som farligare än snus, kan vara lagligt.”

 

Jag vill självklart inte lägga mig i den finska inrikespolitiken. Men med rötterna uppe i gränstrakterna mellan Sverige och Finland kan jag ändå föreställa mig hur det låter runt om i stugorna just nu. Hur folk som fogar sig i ganska mycket ändå måste känna att rätt skall vara rätt. Jag känner en djup sympati inför detta.

 

Vasabladet har i en ledare under rubriken ”En prilla österbottniskt civilkurage” beskrivit det som att finnarna ”pådyvlas […] en lagstiftning som gör att en djupt inrotad, kulturellt betingad sed plötsligt försvåras.”, och de frågar sig: ” När är måttet rågat? Och vad gör vi den dagen då måttet är rågat?”

 

Det är uppenbart att det är fler än vi ”rikssvenskar” som blir upprörda när våra gemensamma EU-regelverk inte behandlar alla européer lika.

 

Om Finland landar i samma slutsats som vi gjort i Sverige – att EU:s exportförbud är diskriminerande och oproportionerligt – finns det all anledning att titta på om vi inte skulle kunna fördjupa vårt samarbete även inom det området.

 

Jag träffar regelbundet min finska kollega Pavo Väyrynen och kommer givetvis ta upp frågan med honom.

 

Igår fick jag även ett brev från Ålands Lantråd Viveka Eriksson. Hon berättar att hon tagit del av mina tankar kring snuset som hon delar, och föreslår en diskussioner mellan mig och landskapsregeringen kring förbudet, snusets betydelse för rederinäringen och handeln på östersjön.

 

Jag tycker att det låter som en utmärkt idé. Förhoppningsvis kan vi hitta en dag i början av nästa år då jag kan få gå ombord på en färja och sätta kurs mot Mariehamn!   

 

Super G

Framme i Tänndalen för super G träning i -20 C  imorgon ihop med dotter, slalomklubb och gamla vänner. Underbar miljö på bilvägen hit med solnedgång i orange, rosa  och lila tillsammans med svenska snöklädda fjäll. Kan något vara vackrare? -Knappast, enligt min smak i alla fall.

S, mp och v har idag annonserat att de vill bilda ett gemensamt alternativ till oss inför nästa val. Flera olika arbetsgrupper ska visst också skapas, bl a en inom utrikespolitik. Ska bli mycket intressant att följa hur de skapar samhörighet i den, eftersom mp och v alltid i princip i alla lägen varit emot både socialdemokratisk och boregerlig utrikespolitik. Den arbetsgruppens ståndpunkter kan verkligen bli en enorm tillgång för oss i valrörelsen.

Francoise Barré-Sinoussi

Te på Grand hotell under eftermiddagen med Francoise Barré-Sinoussi som arbetat med virus sedan tidigt 80-tal och nu fått Nobelpriset i medicin för upptäckten av HIV (1983)  tillsammans med Luc Montagnier. På den tiden hette viruset HTLV och Francoise upptäckte en ny variant av detta som senare benämndes humant immunbristvirus (HIV).

Vi samarbetade på sent 80-tal och flera av de som forskade med HIV då är fortfarande gemensamma vänner. Väldigt roligt att ses och prata gamla minnen. Idag jobbar hon mest med djurförsök inom området ”innate immunity” och försöker att tydligare förstå immunskyddet och kroppens tidiga reaktioner vid en HIV-infektion för att sedan kunna utveckla rätt verktyg för ett framtida vaccin. Samarbeten sker främst med USA, Kambodja och flera afrikanska utvecklingsländer.

Francoise var på utlandsresa och trodde först inte på att hon verkligen fått Nobelpriset när telefonen ringde. Så småningom när hela världens journalister fortsatte ringa gick det upp för henne att det var sant. En oerhört ödmjuk och charmig person som jag är stolt och glad över att ha arbetat med och fått lära känna för länge sedan.

 

Vi talade också om politik, både fransk utbildningspolitik där hon hade haft kontakt med Sarkozyoch den ökade protektionismen i Frankrike där hon tyckte att vi mer liberala länder skulle stå på oss än mer i frihandelsförhandlingarna. Enligt Francoise är Frankrike är INTE beroende av att skydda sitt jordbruk mer än något annat land och om vi inte har en öppen marknad som fungerar inom EU, hur ska vi då klara oss i konkurrensen utanför unionen? Mer öppenhet gagnar hela EU´s ekonomi. Så sant.

Valet av årets nobelpristagare gör dessutom att frågan om HIV återigen uppmärksammas över världen. Det behövs verkligen. Det är fortfarande en mycket allvarlig pandemi, eller flera epidemier där över 33 miljoner är smittade varav många föräldralösa barn, och det enda som kan utrota HIV på sikt är ett vaccin (som inte finns idag). Senast för några dagar sedan kunde man läsa om misslyckade försök med microbicider som det satsats mycket resurser på under senare år. Nu är vi återigen tillbaka vid att än mer grundforskning behövs.

Doha-rundan andas igen

EU-nämnd imorse där frågan om nytt ministermöte angående WTO-frågor togs upp igen. Stort stöd från riksdagen inför fortsatta förhandlingar avseende Doha-rundan.  Något man ska vara väldigt glad över, alla EU-länder har inte samma förmånliga sits.

Nästa vecka blir det GAERC möte där man avser att starta upp WTO-förhandlingar igen. Förhoppningsvis blir det sedan ett nytt EU-möte i Geneve på Luciadagen där vi förväntas ge EU-kommissionen starkt stöd för att fortsätta på den inslagna vägen. OM, och jag säger OM, detta lyckas vore det fantastiskt. Kan vi komma fram till rambeslut avseende jordbruks och industrivarudelar vore det ett stort framsteg. Detta vore mycket bra, inte minst i ljuset av det ekonomiska läge som nu råder.

Imorgon eftermiddag ska jag träffa en av Nobelpristagarna i medicin och tidigare forskarkollega, Francoise Barré-Sinoussi och diskutera HIV-forskning. Hon har ägnat mycket tid åt HIV i Afrika, något som ligger mig varmt om hjärtat, både tidigare som forskare och nu som politiker.  Ser mycket fram emot detta.

Stärkta exportkrediter

Beslut igår om utökade kreditgarantier för Svensk Exportkredit (SEK) och Exportkreditnämnden (EKN). Detta genomfördes relativt sent under dagen, därav kommunikation i morse tillsammans med regeringens övriga åtgärder för att  få igång Sveriges ekonomi igen.

Sverige är en extremt exportberoende nation. Ungefär 50 % av vår BNP beror på export och våra tio största företag står för 40% av denna. I det exceptionella läge som råder just nu är det ingen tvekan om att detta var ett välkommet beslut av många. Bankerna har allt svårare att kunna låna ut under rådande förhållanden och då är det nödvänigt att SEK och EKN tar ett större ansvar.

Saudi, Kuwait, Oman i jämförelse

Fantastisk resa där vår ambassad i Riyadh gjort ett mycket bra program från början till slut, de är verkligen engagerade.

Reflektioner över dessa tre länder kan kort sammanfattas i att vi startade i Saudi där ett stort kvinnoförtryck fortfarande råder, även om det jämförelsevis är bättre i Jeddah än Riyadh. I Kuwait något friare, men långt, långt kvar till självständighet för kvinnor.

 

I Oman är det ett mycket friare samhälle. Man har en egen tolkning av islam som varken delar in sig i sunni eller shia. Minoriteter kan leva sida vid sida och respektera varandra. Kvinnor arbetar och kör bil själva. Tre kvinnliga ministrar ingår i regeringen och kvinnor har rösträtt.

Varför inte exportera mera av detta till övriga GCC länder?

 

Nu är vi på väg hem till Stockholm igen. +2 C säger piloten. Ska bli skönt med svalare väder och att vara tillbaka i den svenska vardagen med regeringssammanträde imorgon bitti.