Deltog på fredagen i ett möte anordnat av Friends of Europe. Tanken var att jag skulle vara co-chair, men det blev flera inlägg i debatten också. Svårt att låta bli när ämnet är hur vi kommer ut starkare ur krisen och inte en enda person runt bordet lyfter frågan om mer handel, borttagande av handelshinder eller avslut på förhandlingar i Doharundan. Detta trots att det är en ständigt återkommande prioritering som lyfts fram på alla de senaste G8 och G20 mötena.
Oxfam ställde också en fråga om bistånd till fattiga länder och hur vi säkerställer att de europeiska länderna verkligen ger det de lovat. Jag kommenterade om bistånd, handel och ultimata målet om att det inte ska behövas bistånd i framtiden (troligen efter min livstid, men ändå).
Vid lunchtid kom så den stora nyheten om att Obama fått fredspriset. Det blev sedan gårdagens stora fråga att tycka för eller emot, också på framsidorna i morgontidningarna idag. Oavsett inställning kan man konstatera att detta sätter en enorm press på Obama i framtiden, främst när det gäller utrikespolitik.
Jag hoppas framförallt att USA snarast uttalar en tydlig frihandelspolitisk linje, men det verkar tyvärr som om det dröjer.
Frihandelsministern 