SvD skriver idag om våra dagar i Geneve och att det är en besvikelse hos flera handelsministrar. Jag instämmer i detta. Under mina dagar hade jag ett flertal möten med olika ministrar. Det ser trögt ut så länge inte USA kommer till förhandlingsbordet. När detta kommer att ske vet ingen idag. Mycket beror på hur det går med deras inrikesfrågor; hälsoreform och arbteslöshetsåtgärder som behöver göras. Nästa viktiga fråga är naturligtvis utrikespolitiken. Dessutom är det snart dags för mid term election. Frågan är om det kommer några tydliga signaler före dess.
Förutom detta behöver Kina, Indien och Brasilien röra sig på flera punkter för att det ska fungera med ett multilateralt handelsavtal.
Ibland förundras man över politiken, hur kan det vara så svårt att omsätta ord till verklighet när alla vet vad som behövs.

Glädjande var dock att så många handelsministrar faktiskt samlades i Geneve på det första reguljära WTO mötet sedan 4 år. De allra flesta uttryckte också starkt stöd för ett avslut i Doharundan.
En annan viktig positiv signal var att utvecklingsländerna talar med samlad kraft och med entydig röst att de verkligen vill ha ett multilateralt avtal klart och det snarast.
Vad händer nu?
Pascal Lamy kommer ge i uppdrag till länderna att på tjänstemannanivå nu börja bana väg för ett nytt avstämingsmöte på ministernivå för att avsluta modaliteter avseende jordbruks- och industrivaror under första kvartalet 2010. Kan vara ett högt spel om inte USA rör på sig före dess, men vi får se.
PS. I korridoren sprang jag också på Nabuillina, min ryska motsvarighet som var där för att tala med bl a Pascal Lamy om Rysslands eventuella anslutning till WTO.
