Exporten ökar

I mitt svar i SvD Brännpunkt (8/7) på Stefan Löfvens utspel om satsningar för ökad export understryker jag att regeringen har ett bredare och mer effektivt angreppsätt för att fullt ut tillvarata globaliseringens möjligheter. Börje Vestlund SvD (11/7) skriver att jag istället för att poängtera bristerna i Socialdemokraternas utspel borde vara glad för det breda stödet för frihandel som finns i svensk politik. Regeringen värnar om frihandelslinjen, men skuldkrisen i Europa och exportens betydelse för välståndet kräver krafttag på alla fronter.

Situationen är allvarlig, även om exporten till skillnad från vad Börje Vestlund felaktigt hävdar faktiskt ökat har de senaste två åren. Vi accepterar inte att Socialdemokraterna använder exportfrämjandet som ett inrikespolitiskt slagträ när man i praktiken bromsat viktiga åtgärder med syfte att förbättra företagens möjligheter till globala affärer.

Socialdemokraterna, som enda riksdagsparti, var emot den viktigaste omorganiseringen av det statliga export- och investeringsfrämjandet på många år. Regeringens förslag har näringslivets stöd och liknande reformer har genomförts i flera andra länder, inklusive Finland. Det är både anmärkningsvärt och motsägelsefullt att S inte tror att en ny och vassare organisation för främjandet kommer att gynna exporten, samtidigt som man slår på stora trumman för att man vill ge samma exportfrämjandeorgan utökad skattefinansierad finansiering. Liksom på så många andra områden tycks Socialdemokraterna vara mer angelägna om att höja utgifterna – och därmed skatterna – snarare än att som regeringen och Alliansen tänka nytt och ansvarsfullt.

Dagbok från Almedalen

Tre intensiva och roliga dagar i Almedalen blev det för min del i år.
På söndagen var jag inne i Visby med delar av familjen och då kändes det inte riktigt som det kommit igång ännu. Nya gympaskor inköptes för att bättre hantera kullerstensgatorna de kommande dagarna.

På måndagen blev det desto mer tryck. Dagen började med seminarium arrangerat av Företagarna ”Att bryta ny mark – gränslöst företagande. Många goda tankar om hur fler små företag kommer ut i världen.

Efter det var det fullsatt tält i landshövdingens trädgård när vi talade det amerikanska valet och dess påverkan på amerikansk handelspolitik som arrangerades av SACC. Fler och fler inser vikten av ett frihandelsavtal mellan EU och USA.

Efter lite villovägar och kaffe var det dags för Exportrådets seminarium om kreativa näringar. Kul tema och massor med folk. Sverige har nyligen blivit utsett till världens mest kreativa land så nu gäller det att designa en bra exporthjälp också för alla kreativa företag. Bra att Exportrådet nu kommit igång ordentligt med att inhämta kompetens även inom detta område. Det är ny mark som ska brytas.
På scenen var vi till slut så många att den brakade samman, men det framkallade bara många skratt och ingen gjorde sig illa.

Därifrån rusade vi till nästa event som var lansering av Magasin Måltid- Sveriges första tidning om offentlig gastronomi. Bra kommentarer om svensk skolmat och hur vi gör den mer attraktiv. Där fanns många kända matansikten, inte minst mat-Tina som också hade lagat måltiden, som många sa var helt fantastisk. Jag höll mig dock borta från maten eftersom det var dags för middag lite senare.

Efter en arbetsmiddag med infrastrukturministern och våra respektive politiska staber där vi pratade gemensamma EU frågor körde jag hem till min egen oas söderut. Almedalen i all ära, dagarna är fantastiskt roliga men det är också underbart skönt att komma hem till tystnaden och havet och kunna ladda batterierna mellan varven.

Tisdagen inleddes med företagsbesök. Först var vi på den svenskägda snusfabriken Gotlandssnus och lyssnade på deras succéresa. Historien började med en av ägarna som blev uppsagd från sitt tidigare jobb, funderade på hur man tillverkar snus, sålde sin lilla båt för att få startkapital och körde igång. Idag några år senare är de i full fart med bra omsättning och export till många länder. Utom till EU förstås, det som borde vara den naturliga hemmamarknaden.

Nästa stopp var ett besök hemma hos glaskonstnären Ann Wolff precis utanför murarna. Ann är mer känd i Tyskland och USA än här hemma, men en sak som nog många har hemma är ”snöbollen” gjord av henne.
Vilka underbara föremål hon skapar och vilken suveränt pigg 75-åring som tog emot oss. -Här gäller arbetslinjen även efter pension, sa hon glatt och visade oss runt bland glaskonsten.

Tillbaka innanför murarna var det dags att besöka Öresundshuset och fokusera på nordiska frågor. Blev intervjuad på scenen om gränshinder och vad vi gör för att rensa i gränshindersträsket. Vi kopplades också upp på länk till den danske samarbetsministern Manu Sareen som var på Roskildefestivalen och hade samtal med svenska och danska ungdomar. Temat var hur det ser ut år 2030. Många olika idéer om viktiga frågor, men tror att alla som var inblandade hoppas att tekniken utvecklats för länksamtal då.

Vi fortsatte till Länsteatern och svensk musikexport. Bra och trevlig presentation inför stor publik i en fullsatt lokal. Efter halvtid blev jag ersatt av Svenska Institutets GD Annika Rembe och promenerade ner till Almedalen igen för att delta i Föreningen Norden och SI´s seminarium om kreativa näringar där både vår svenska kulturminister och hennes kollega Ulf Elbaekk medverkade.

Så var det dags för det som vi alla väntat på och sett fram emot: Tal av statsministern i Almedalen. Tror aldrig jag sett så många människor på plats där förut. Fredrik var tydlig och bra, inte minst med jobbpakten.

Efter talet trycktes vi fram i folkmassan och jag hann med att få en tatuering på armen av KRIS -Kriminellas Revansch I Samhället i deras tält. Ska sitta kvar en vecka, vi får väl se.

Landade sedan på matlandet Sveriges grillkväll på 50 kvadrat. Där presenterades kött på ett nytt sätt. Affischer med fler styckningsdetaljer än vad vi är vana vid i Sverige. Påminner om styckningsschema från Sydamerika.

Avslutade kvällen med middag med många vänner på Burmeister och sen hem till friden för att ladda inför min sista dag i Almedalen.

Uppe och skuttade tidigt och njöt av espresso och vackert väder. Väl inne i Visby igen var vi på ”Matlandet Sverige – med jord under naglarna” och deltog i seminarium om svensk mat och export av denna ut i världen. Eskil Erlandsson kunde inte vara med eftersom han hade åkt till BB så jag fick klara mig själv. Vi har båda deltagit på detta i flera år så det kändes lite annorlunda, men ingenting är viktigare än att bli förälder. Nu vet vi också att det blev en liten kille. Stort grattis till Eskil och hans fru!

Nästa event var med Riksidrottsförbundet nere i själva Almedalen för att diskutera vikten av stora event i Sverige. Fullsatt tält och Lennart Ekdal som moderator. Rolig tillställning med många skratt och ansikten jag kände igen.
Jag berättade också med glimten i ögat att jag flirtat med statsministern flera år för att få bli idrottsminister eftersom jag gillar sport så mycket. Det blev många applåder, och lika många skratt när jag också sa att det vore nog ingen bra idé i verkligheten eftersom det skulle nog mest bara bli vinteridrotter då jag älskar snö och kyla. Kanske lite simning också, men det räcker inte om man ska vara idrottsminister på riktigt. Dessutom påpekade jag att den minister vi redan har, Lena, gör ett väldigt bra jobb med idrotten.

Efter en god fisklunch arrangerade vi själva från UD ett seminarium om ”Det nya Mellanöstern-fortsatt ekonomisk ökenvandring eller spirande demokratiska ekonomier” Gunilla Carlsson talade om kvinnors rättigheter och hur biståndet utformas i regionen, Carl Bildt om utrikespolitiska situationen och hur skört det är med många spänningar. Jag fokuserade på handel och ekonomisk utveckling. Många spännande frågor efteråt och bra mediatäckning där vårt tal om att jobblinjen gäller även i Mellanöstern lyftes fram på ett tydligt sätt.

Mitt sista seminariedeltagande var ett arrangerat av Swedalex: Has the Arab Spring failed women? Spännande kvinnliga deltagare från en workshop ”Think Tank for Arab women” som just varit två dagar i Stockholm och nu besökte Almedalen. De berättade om den verklighet de lever i på ett mycket engagerat sätt. Jag fick möjlighet att kommentera efteråt tillsammans med flera andra.

Till slut var det dags för Exportrådets traditionella mingel där jag träffade många vänner som är engagerade i svensk export. Bra avslutning innan mina tre dagar var över och Almedalsdosen kändes tillräcklig för i år.

Allra sist tog jag faktiskt en sväng till Visby domkyrka, inte för att delta i gudstjänst men för att se Ann Wolffs glasutställning. Otroligt vackert med speciellt ljus på skulpturerna i kyrkan. Kan rekommenderas till alla!

Almedalsveckan är både fantastisk, engagerande, rolig, informativ, högljudd, tröttande, svettig och hysterisk på en gång. I år var det över 1800 seminarier enligt uppgifter och det växer varje år. Oavsett olika åsikter om vad Almedalsveckan ger är detta något vi i Sverige ska vara stolta över- inget liknande finns i andra länder vad jag vet.